Cecilia

Ja jag håller på att bli galen på dessa knasiga tankar jag har! För det första kan jag inte sluta tänka på att underbarast kommer göra slut med mig och hur jag skulle reagera då/ vad jag skulle göra då....nästa tanke blir att om han nu skulle göra slut kommer jag nog bara känna att nu skiter jag i allt som har med killar och andra människor att göra och kommer bara fokusera på skolan och att få en karriär...följande tanke blir sedan att om jag får en rejäl karriär kommer jag antagligen inte få någon egen familj och om jag ska välja mellan karriär och familj så väljer jag familj...men nu kommer vi till ett annat problem, om jag nu inte lyckas skaffa en kille som vill ha mig och vill skaffa familj med mig har jag hellre en karriär än att sitta hemma och vara arbetslös och vara bitter och längta efter en familj....

är det normalt att ha sådan här tankar? det värsta är ju att jag är så övertygad om hur mitt liv kommer sluta att jag nästan blir deprimerad..jag är övertygad om att i slutändan kommer ingen vilja vara vän med mig, ingen kommer vilja älska mig och ingen kommer att välja mig...vissa av dessa tankar beror på att jag känner mig så ensam för att mina vänner inte har tid med mig, visst jag skulle kunna kräva att vi ska ses men med tanke på alla vänskapsförhållande jag har haft innan som jag har kämpat för har gått i kras ändå så vet jag inte om det finns något att kämpa för...man måste vara två för att dansa tango, även när det kommer till vänskapsförhållanden....men jag vill inte  vara utan vänner för då vet jag att jag kommer gå tillbaka till gamla vanor, då kommer jag vara beroende av killar för att det är dem som gör att jag inte känner mig ensam, jag vill inte hamna där igen, aldrig mer.

nej usch detta inlägg blev visst alldeles för deppigt...nu ska jag ta och laga mat....