dumma jag
Usch ja, jag har kommit efter i träningen. Jag vet inte vad det är men jag hittar ingen inspiration :( men jag ser inte detta som ett tecken på att jag ska sluta träna, alla har nog såna här perioder, det är bara att ta nya tag :) Min kropp har förändrats i alla fall och det är ju det jag är ute efter men jag måste ändå fortsätta träna...Mitt nuvarande träningsmål gäller till den 24e juni och efter då ska jag sätta upp ett nytt mål och då kommer det antagligen bli hårdare och mer träning i och med att jag kommer ha mycket mer tid...sen i augusti/ september ska jag träna så det passar in i min vardag. Ni kan inte ana hur jobbigt det är att komma hem sent på eftermiddagen och känna att man måste träna och man vet att träningen tar 1 timma. I höst ska jag även börja övningsköra så jag kommer ha ännu mindre tid till träning. Men som sagt, träningen ska bli en del av min livsstil och i höst ska jag i alla fall träna minst 3 gånger i veckan, nu försöker jag ju träna minst 6 dagar i veckan :P
Nu är det nya tag som gäller och i helgen blir det Göteborg1 :D ska bli jätte roligt ju :P
nej nu ska man till skolan om en stund...ha det bra alla...
Du gör mig så lycklig, äntligen vågar jag drömma om vår framtid och jag hoppas på det bästa, jag hoppas alltid på det bästa, jag är en hopplös optimist :P tänka sig att denna flicka är kär...igen, men denna gång i någon som vågar vara kär i mig :D
Jag känner inte igen mig själv längre, på ett positivt sätt alltså. Hur gick denna förändringen till egentligen? Kan en sån här förändring ske under cirka 1 år? När jag tänker tillbaka några år och jämför idag undrar jag, vad fan höll jag på med? Hur kunde jag vara så kall och hjärtlös? Hur kunde jag vara så egoistisk? Det är mina demoner men jag försöker förlåta mig själv för allt dumt jag gjort men vissa saker är värre än andra. Men gjort är gjort, med tanken på hur allt slutade (nutid alltså) ska jag väl bara tacka och ta emot :)
Nu måste jag kila :P Puss på min fina :D
Nu är det nya tag som gäller och i helgen blir det Göteborg1 :D ska bli jätte roligt ju :P
nej nu ska man till skolan om en stund...ha det bra alla...
Du gör mig så lycklig, äntligen vågar jag drömma om vår framtid och jag hoppas på det bästa, jag hoppas alltid på det bästa, jag är en hopplös optimist :P tänka sig att denna flicka är kär...igen, men denna gång i någon som vågar vara kär i mig :D
Jag känner inte igen mig själv längre, på ett positivt sätt alltså. Hur gick denna förändringen till egentligen? Kan en sån här förändring ske under cirka 1 år? När jag tänker tillbaka några år och jämför idag undrar jag, vad fan höll jag på med? Hur kunde jag vara så kall och hjärtlös? Hur kunde jag vara så egoistisk? Det är mina demoner men jag försöker förlåta mig själv för allt dumt jag gjort men vissa saker är värre än andra. Men gjort är gjort, med tanken på hur allt slutade (nutid alltså) ska jag väl bara tacka och ta emot :)
Nu måste jag kila :P Puss på min fina :D
Kommentarer
Trackback